Jaha vad har pojkarna i den stora sömnen haft för sig sen sist det skrevs i denna blogg? Ja du kära vän, jag har ingen aning. Livet har väll rullat på som det brukar. Vissa dagar har vi varit en nedbränd skog andra dagar har det varit som vanligt. Som den där kvällen i Göteborg när vi spelade på Pustervik, eller då vi var i Nyköping och lekte med Thorsten Flinck. Det var bra dar och väldigt berusade nätter. Just det, vi har ju även spelat på Landet och mitt klaraste minne av det är då deras kock rusar upp till scenen iklädd en dumstrut och vrålar åt oss att hålla käften och att vi ska lära oss klockan. Han verkar va en trevlig filur. Nu är det south park på tv och det slår mig hur lik Farao är Stan. Vem Nick är lik kan ni säkert lista ut själva. Iallafall till utseendet.
Snart tror jag att man ska kunna förbeställa vår skiva. Tyckte jag hörde nått om det så det tycker jag att ni alla ska göra när det ges möjlighet till det.
Snart är det Jul också om nu någon skulle ha missat det. Det påminner mig om julsången jag skrev förra året och som jag stolt framförde för släkten. Tyvärr minns jag inte texten men det var nått i stil med, ” fet mat och ungjävelns tjat, årets julklapp blir en handgranat” Den gick inte hem så bra så jag tror jag skippar att göra en julsång till i år.
Nu har jag inte ro att skriva mer trams men jag lovar att återkomma inom kort när jag har fått tillbaks minnet. För just nu minns jag ingenting känns det som. Så här såg det ut och lät när jag spelade solo i gbg för nån vecka sen. Låten heter: som det aldrig skulle bli.
Loading ...